Roliga samarbeten ger ny energi!

Vi startade vårt företag för 25 år sedan. Wow. Det känns märkligt. Vi har alltid varit bara två personer på Stenströms och hur vi än har funderat så har vi alltid kommit fram till att vi vill vara just två, men gärna i samarbete med andra. Det betyder att vi genom åren har samarbetat med olika företag, men mer som enstaka samarbeten, inte som en kontinuerlig arbetsform.

kusinrna_kreadag

Kreadag med Kusinera

2015 började vi samarbeta mer långsiktigt med två reklambyråer: Kusinerna Kommunikation i Visby och Navii i Västerås. Det betyder att vi idag har tre ingångar till jobb, eftersom vi förstås fortfarande har egna kunder också.

Dessutom inledde jag ett samarbete med ingenjör Scott Murray i Fremont, Kalifornien. Med honom som språk- och textgranskare kunde jag leverera engelska texter om teknik. Tyvärr avbröts det samarbetet på det allra sorgligaste sättet: han blev hastigt sjuk och dog sommaren 2016. Nu samarbetar jag istället med redaktör Debbie Elicksen, Edmonton, Kanada.

Känslan av att någon annan är projektledare

Roine och jag är vana vid att det alltid är någon av oss som är projektledare. Nu är det ibland någon på Kusinerna eller på Navii som tar rollen. Det är spännande och ofta skönt, som omväxling till hur vi brukar jobba. Då kan vi fokusera på att bara göra våra bitar.

Insikten om att vi kan be andra om hjälp

När det bara är Roine och jag som jobbar med ett uppdrag, så är vi totalansvariga för hela paketet. I många fall är det jättebra, eftersom det gör att vi verkligen lär känna kunden och kan bygga förtroende. Men när vi kör fast kan det ibland kännas frustrerande att allt hänger på bara vi två.

Så sent som i våras jobbade vi med ett stort projekt tillsammans med Kusinerna och kom till ett knepigt moment där vi inte visste hur vi skulle komma vidare. Plötsligt slår det oss att samarbete ju inte bara består av att DE ber oss om hjälp, utan VI kan ju faktiskt be dem om hjälp också. Vilken uppenbarelse för två personer som är vana att klara sig själva i alla lägen!

Vi får mer beröm och uppskattning!

Roine och jag lever och jobbar tillsammans. Vi är rätt så bra på att vara snälla mot varandra och visa uppskattning, men mycket av det vi utför i jobbet är vi ju så vana vid. Vi tar mycket för givet. Dessutom är det svårt att berömma varandra allt för frikostigt inför andra, eftersom vi ju också är gifta, och därmed jäviga.

Därför är det extra roligt när vi får beröm för det vi gör i samarbete med Navii eller Kusinerna. Det är inte bara Roine och jag som går runt och kliar varandras ryggar, utan berömmet kommer utifrån och det ger energi!

Inspirerande att se hur andra gör

Sen är det självklart roligt att få inblick i hur andra företag i branschen jobbar. Det blir en måttstock för vårt eget arbete, en inspiration och något av en ”sträck på dig och höj kvaliteten”-upplevelse.

Det här kan handla både om ren produktion och hur man sköter kundkontakter.

Roligt att få jobba med nya kunder

Vi är bara två personer och vi inser att stora företag nog hellre vill lägga sina uppdrag hos företag med fler anställda. Tack vare att vi samarbetar med Kusinerna och Navii som har fler anställda, får vi nu ingångar till en del större företag.

Sen har vi ju alla våra egna kontaktnät som gör att vi får in olika kunder. När det nu är så att Kusinerna ligger i Visby och Navii i Västerås, får vi på köpet en större geografisk spridning på de jobb vi utför.

Scott Murray jobbade bland annat med rymdteknik. Debbie Elicksen minglar med Kanadas premiärminister Justin Trudeau.

Scott Murray jobbade bland annat med rymdteknik. Debbie Elicksen minglar med Kanadas premiärminister Justin Trudeau.

Samarbeta över olika tidszoner

När jag skrev tillsammans med Scott och nu när jag skriver tillsammans med Debbie, så behöver vi tänka lite extra på hur vi ska kommunicera, när vi ska kommunicera, och hur vi ska hantera dokumenten vi jobbar med. Jag måste lära mig hur en för mig ny person läser instruktioner. Vi måste tillsammans hitta sätt att bolla olika frågor med målet att skriva riktigt bra texter.

En bonus med olika tidszoner är att när jag sover, så jobbar den andre. När jag kliver upp på morgonen, ligger nattens jobb i DropBox och väntar.

Faktumet att den jag samarbetar med befinner sig i USA eller Kanada gör också att jobbet KÄNNS mer internationellt och det är bra, eftersom produkterna vi skriver om säljs på en internationell marknad.

Nya samarbeten gör att vårt företag utvecklas

Det känns som det ligger i tiden att företag jobbar tillsammans för att vinna fördelar i form av kompetens och andra resurser. Något som är kännetecknande för mig och Roine är att vi ständigt försöker lära oss nya saker och att vi alltid försöker hitta både mer effektiva och kreativa sätt att jobba. Vi försöker se varje kunds speciella förutsättningar och därför blir inte vårt jobb rutinmässigt eller upprepande.

När vi nu samarbetar med andra, så är det andra förutsättning som ändrats som gör att alla inblandade måste tänka nytt för att anpassa sig till nya arbetskonstellationer.

Summa summarum, när vi bygger nya samarbeten så utvecklas också vårt lilla duo-företag och det gillar vi!

Hur står det till med den Digitala Kompetensen?

På sjuttiotalet var datorer något som nördar pysslade med, på åttiotalet började DOS sätta spår på arbetsplatser och i skolor och på nittiotalet började vi på allvar använda datorer. Efter milleniumskiftet var internet och mobiler en självklarhet och under tiotalet har sociala medier, framför allt Facebook, etablerat sig som en ny plattform för vår kommunikation.

Men det finns de som bromsat sig genom alla dessa år och som av tidsbrist eller olust aldrig lärt sig att bli bekväma med vare sig datorer, mobiler eller internet. För oss som redan från slutet av åttiotalet vinnlagt oss om att lära oss så mycket som möjligt för att det gjort vårt arbete och vardag så mycket enklare och roligare, har kunskapen kommit i små steg allteftersom. Vi har vuxit ihop med den digitala utvecklingen. För de som bromsade blir avståndet till den digitala världen större för varje utvecklingssteg som de inte hakar på – det är en ganska skrämmande tanke.

Vad händer om dessa bromsande personer sitter i styrelsen för företag? Enligt en artikel i Dagens Industri Digital saknar åtta av tio styrelsemedlemmar digital kompetens.

”Digitaliseringen kullkastar bransch efter bransch. Men bara en bråkdel av börsjättarnas styrelsemedlemmar besitter digital kompetens. ”På företagssidan ligger Sverige jättelångt efter”, säger digitaliseringsexperten Sara Öhrvall.”

Sara fortsätter:

””Att styrelsen helt saknar den kompetensen kan bli ett problem. Dels för att styrelsen inte ställer rätt frågor till ledningen, dels för att ledningen inte får gehör för stora investeringar som krävs. Man sätter heller inte fokus på rätt frågor att diskutera”, säger Sara Öhrvall.”

Vad är då digital kompetens?

Enligt Wikipedia: Digital kompetens kan definieras som förmåga att kunna använda Internet och digital teknik för att stödja det egna yrkesutövandet.

Enligt Digitaliseringskommisionen: ”Att vara digitalt kompetent är att vara bekväm i digitaliseringen, som den definieras av digitaliseringskommissionen ovan, och att kunna hantera omvälvningen som digitaliseringen innebär i alla delar av livet utan alltför stora svårigheter.”

Digital kompetens innebär att ha:

  • de kunskaper som behövs för att inhämta, kommunicera, interagera och producera digitalt,
  • de färdigheter som behövs för att använda digitala verktyg och tjänster,
  • förståelse för den omvälvande kraft som digitaliseringen innebär i samhället
  • motivation att lära mer om möjligheterna, hindren och bristerna.

Att vilja ta klivet in i i den digitala världen, men inte kunna…

Vi fick en gång en förfrågan om att hjälpa en kund med hemsida, sociala medier och lite annat som hade med hens datorer att göra. Den här personen var välutbildad, satt på fina, höga styrelseposter och har gjort en strålande karriär. Men dessvärre missade hen den digitala utvecklingen och hade dessutom utvecklat en aversion mot allt detta.

Vi kom till en punkt där vi fick avbryta uppdraget. Det gick inte att kommunicera med en person som å ena sidan behövde massor av hjälp med just det digitala, men som å andra sidan inte ville skaffa sig ens de grundläggande kunskaper om det digitala. När personen dessutom kände sig osäker på grund av den kunskapsbristen och då tog hjälp av någon bekant som möjligen hade en aning mer kunskap om det digitala, men på 90-talsnivå, så skar det sig ordentligt. Med övermogna argument försökte hen ha synpunkter på våra nutidsanpassade förslag och det gick inte ens att diskutera. Eller jo, vi försökte förstås, men på grund av den digitala rädslan hos den här personen så klarade vi inte att etablera förtroende och utan förtroende kan vi inte genomföra uppdrag. Så vi avbröt.

Det här är en sorglig historia, för den här personen har fortfarande samma låga digitala kompetens och alla sina fina, höga maktpositioner. Hen skulle fortfarande behöva hur mycket hjälp som helst, men har en sådan misstänksam grundinställning att jag inte förstår hur det skulle gå till.

Det är också förvånande att man kan nå så långt i karriären utan att ha ta klivet in i den digitala världen. När jag då läser artikeln i Dagens Industri Digital och förstår att åtta av tio styrelseledamöter i börsbolagen är ungefär likadana, då blir jag rädd.

digkomp

Digital kompetens och nyfikenhet går hand i hand

För att leva och verka i ett digitalt samhället krävs att vi är öppna för att ständigt lära oss nytt. Facebook uppdateras och förändras, våra datorers och smartphones operativsystem uppdateras och förändras, hur vi betalar en kompis förändras, hur vi håller kontakt med våra barn förändras, hur vi söker kunskap förändras – jag kan göra listan hur lång som helst. Man behöver inte lära sig allt om allt, men vara beredd på att snabbt lära sig det som behövs för de olika situationer vi befinner oss i.

Ett exempel på baskunskap som underlättar vår arbetssituation är om våra kunder använder molntjänsten DropBox – då kan både vi och kunden ha en gemensam mapp som båda kommer åt och som båda kan lägga dokument i eller hämta dokument från. Vi slipper leta i e-posttrådar efter dokument i rätt version.

Ett annat exempel är om kunden är bekväm med att chatta via Facebook Messenger, så mycket enklare det blir om jag behöver ställa en kort fråga och jag ser att kunden är online!

I ett allt mer miljömedvetet samhälle är det också bra om vi kan spara på papper – hur självklart är det för dig att lägga över ett dokument på iPaden istället för att skriva ut det när du ska läsa det? Om du använder exempelvis appen GoodReader så går det utmärkt att lägga till kommenterar och göra andra slags noteringar i dokumentet.

Det finns många fler exempel på hur man kan underlätta sin arbetsdag med digitala lösningar: använda digital delningsbar kalender, skissa digitalt så att bilderna går lätt att dela eller lägga in i andra dokument, skriva texter som är kopplade till en molntjänst – i mitt fall iCloud, andra väljer exempelvis Google Docs, vilket gör att jag kan förflytta mig mellan olika datorer och enheter och fortfarande skriva på samma text.

Idag är det nästan självklart för de flesta företag att de också har en sida på Facebook, men hur ska en företagsledare förstå vitsen med det om hen inte själv använder Facebook och har lärt sig hur det går till där? Det är lätt att säga att ”nu ska vi använda sociala medier för att marknadsföra oss”, men om man inte sett till att lära sig sociala medier genom egen erfarenhet, så kan det bli svårt. Ännu värre om ett företag faktiskt gör en rejäl satsning på sociala medier, medan VD:n fortfarande tar avstånd.

Tack vare internet har vi fått tillgång till hela världen på ett helt nytt sätt och det är flera företag som gärna vill jobba internationellt. Vi har sett flera unga framgångssagor som Minecraft, Spotify och Skype – där handlar det om personer som har en naturlig och självklar relation till internet och datorer. Men om man inte är purung och inte har en sådan självklar relation till internet och datorer, är det kört då?

Nej, det är det inte. En del som är i vår ålder, födda på 60-talet, försöker skylla på åldern när de säger att de inte kan något om internet eller datorer. Det imponerar inte på oss. Det handlar inte så värst mycket om ålder, utan till största delen om attityd. Om du inte vill lära dig och skaffa dig digital kompetens, ja då är det ditt beslut. Men för så gott som alla som vill lära sig och bli digitalt kompetenta finns det massor av möjligheter.

Är du företagare med en bolagsstyrelse är det kanske dags att fundera över om ledamöterna besitter en bra mix för att möte framtidens utmaningar. Det vore väl kul att kunna säga att ”i vår styrelse har åtta av tio digital kompetens”?

Turism som en bro mellan främlingar?

For more tolerance, we need more … tourism? Aziz Aby Sarah från Palestina berättar om sin idé till fred.

Den lilla picknicken som blev en stor manifestation för mångfald och medmänsklighet

IMG_1105

Vi var många som förvånades och upprördes när det blev känt att Svenskarnas Parti skulle tala från Almedalens scen dagen innan själva Almedalsveckan började. Att de kunde få tillstånd att framföra sitt nazistiska budskap. Thomas Zielinski, Eva Bofride och Mattias Wahlgren slog sina kloka huvuden ihop och bjöd in till en fredlig manifestation i Östergravar. Det de såg framför sig var att ett 60-tal människor skulle komma och ha en gemensam picknick. På deras Facebooksida Gotland för Mångfald och Medmänsklighet anmälde 1400 personer att de skulle komma… Dessvärre kom det också massor med regn, så jag tror att det var en del som ändrade sig, för hur det än är, det blir bökigare när det är regn.

IMG_1107

Men det var en förvånande stor och tapper skara som dök upp. Rustade med regnkläder och paraplyn såg de till att finnas på plats, därför att vi alla delade tanken om att det är viktigt att visa att vi är många, många, många fler som värnar om mångfald än enfald.

IMG_1112

Förste artist på scen var Emil Jensen. Denna underbare poet som kan vända ut och in på orden så att man upptäcker dem på nytt. Att han och Rickard Söderberg skulle uppträda blev klart bara ett par dagar innan. Härligt med artister som sprider kloka tankar.

IMG_1123

Sen var det dags för Rickard Söderberg. Eftersom han är vår kund (på Stenströms) har jag haft en del med honom att göra och han är en verkligt fantastisk person. Jag älskar hans inställning att han vill använda sin plattform som artist till att föra fram viktiga budskap. Han är en av de mest helgjutna och trovärdiga personer jag känner.

Här kommer ett litet smakprov på när han framförde Over the Rainbow.

IMG_1140

Gotlands Fallskärmshopparklubb passade på att hoppa för mångfald – fast jag undrar lite vart de andra två hopparna tog vägen, landade de i Visby Innerstad eller?

IMG_1141

Här sätter min vän Magithe sitt handavtryck på den stora, kollektiva målningen för mångfald. Jag undrar vart den ska ta vägen sen?

IMG_1142

Initiativet kom från konstnär Peter Lindberg (till höger). Här vänder han på en av målningarna tillsammans med Patrik ”Palten” Jonsson.

Den här manifestationen började klockan 18, klockan 19 började Svenskarnas parti att prata. Då passade alla Gotlands kyrkor på att ringa i sina kyrkklockor som ett tecken på fara och i Almedalen pågick en Ljudisk protest. Och det visade sig att det inte var mer än en handfull som var på plats för att stödja Svenskarnas parti. Vi är helt enkelt väldigt många fler som står för MÅNGFALD.

Skandinavien ur ett Amerikanskt perspektiv

När jag coachar någon och när jag marknadsplanerar med företag försöker jag ofta få dem att spegla sig i någon eller något som liknar dem, därför att när man gör det så blir det plötsligt mycket klarare vem man själv är och vad man står för. Sådant som det annars är svårt att lägga märke till därför att det känns så självklart. Vi är hemmablinda.

Jag har med stort nöje och intresse läst bloggen som studenterna från Business in Scandinavia (Chapman University, Orange County, California) skrivit under och efter sin resa till Skandinavien och bland annat Gotland. Somligt blir så mycket tydligare. Jag har plockat ut ett par exempel här, men om du letar runt på bloggen hittar du fler tänkvärda exempel.

Yuka Tomita skriver om ”Humble Volvo”:

”Throughout the day it became clear just how much Volvo adhered to doing business the “Scandinavian Way”. When asked questions as to how Volvo compared to competitors or whether the company made superior vehicles, the response was along the lines of we’ll show you what we do, and you can make the judgment for yourself. There was no bashing of the competition, or inflation of their activities and products. In all public presentations, there was more of a simple relation of their competencies and innovations, which all gear towards improving the driving experience.”

Vi svenskar säger ofta att vi måste bli bättre på att sälja oss, våga skryta lite mer, framhäva oss och kanske drar vi till med att vi behöver bli lite mer ”amerikanska”. Men så kommer Yuka och lyfter fram ödmjukhet som en positiv egenskap för företag i Skanidinavien. Kanske hänger det ihop med att hon är från Japan och vi har ju hört i många år att den japanska och svenska kulturen har många likheter. Men tänk om det är så att ödmjukhet kan imponera på amerikanare? Att vår grej att vara ödmjuka som svenskar inte är en nackdel utan en fördel när vi möter andra kulturer där man skryter och brer på? Bara för att man gör på ett visst sätt i ett land, betyder det inte att alla i den kulturen gillar att det görs på det viset.

Jay Woraratanadharm skriver om ”Survival through Adaption”:

”In a rapidly evolving world of technology, people nowadays are doing more things on the go and utilizing their mobile devices more than ever. The result of Nordea’s new strategy namely in the form of continued profits will be unveiled in the future but I believe that they are making the right change in doing so. When we walked around the Scandinavian countries, we noted that public transportation is everywhere. People are not as likely to stop at a physical store in order to conduct their transactions or even perform inquiries.”

Jay kopplar ihop den svenska kollektivtrafiken med att det blir nödvändigare att ha lösningar för internetbank och också bank-appar i sina smartphones. Så har jag aldrig tänkt. Jo, jag har tänkt att smartphones kanske används extra flitigt av de som använder kollektivtrafik eftersom de ger något att sysselsätta sig med, men att kollektivtrafiken i sig gör att det blir mindre sannolikt att vi vill stanna här och där och uträtta ärenden, som att gå till banken, det har jag aldrig tänkt. Då kan man undra om detta flitiga kollektivtrafikåkande i förlängningen faktiskt gör att vi svenskar blir bättre på att utveckla appar till smartphones?

Scott Shaffstall skriver om ”Green Tech? Try Green Culture”:

”These countries and cultures are not perfect. But this, to us, is a somewhat smarter world, a somewhat better world. It is a world that many around the globe could learn from. As business students, we too often focus on profits and on… profits. But if you cannot look your fellow man in the eye and be proud of what you do, if you cannot look around your cities and wilds and see that your grandchildren will enjoy the same splendors that you have… then how are you really profiting at all?”

Scott och Jeff skulle undersöka närvaron av grön teknologi under sin resa i Skandinavien och upptäckte att det snarare handlar om att hela den skandinaviska kulturen genomsyras av ett grönt tänkande. Det här gör mig lite stolt! Jag tror att vi som bor här oftare tänker på det som inte fungerar och funderar över hur det ska kunna göras bättre och glömmer bort att sträcka på oss för det som redan har åstadkommits. Vi är faktiskt ganska bra på att tänka grönt här i Sverige och möjligen ännu lite bättre just på Gotland!

Jessica Price skriver om ”Scandinavia Adventure: Endless Summer Daylight and Meat and Potatoes”:

”The passageways were dark and the steps were thin and there was rarely any light. What was unique about this experience was that there were no rules or regulations. Staff members weren’t even on hand. Rather, there was a small sign that said “Climbing these passageways is at your own risk.” How awesome, we had the freedom to explore! It was eye-opening to me and it was a little weird not having someone watch over me. I felt like a kid again! I noticed that throughout Scandinavia there was a freedom to explore.”

Jessica upptäckte Visby innerstad på egen hand och blev förtjust över att hon kunde klättra upp i kyrkoruiner utan att vara övervakad. Hon gör reflektionen att man inte törs släppa folk så fritt i USA av rädsla för att bli stämda. Men här litade vi på att hon kunde ta ansvar för sig själv. Jag blir varm i hjärtat när jag läser det!

Läs gärna vidare i bloggen på egen hand och hitta dina egna guldkorn och insikter!