Flyktingar, smartphones och Facebook

pojkepaflykt

Just nu präglas Europa av flyktingsituationen. Här på Gotland välkomnas flyktinggrupper på flera olika ställen – krig och oroligheter i Syrien och Afghanistan tvingar alltså iväg människor som söker sig ända hit, till en ö mitt i Östersjön. Vår värld hänger ihop.

Det som gör att vår värld hänger ihop är människor och för att de ska kunna hänga ihop så krävs någon form av kommunikation.

Om jag skulle behöva fly idag, så skulle internet vara min bästa vän och för att kunna ta del av internets utbud av information och tjänster, så skulle jag ta med mig min iPhone. Faktum är att om jag kunde så skulle jag nog ta med mig två iPhones, så att jag skulle klara mig även om en av dem gick sönder, blev stulen eller tappades bort.

En del har ifrågasatt att flyktingar har med sig smartphones… Det krävs inte så mycket praktisk fantasi för att inse att en smartphone är ett av de viktigaste verktygen för dem som är på flykt. Med min iPhone håller jag koll på vad jag har på banken, kan boka och betala både hotellrum, tågbiljetter och flygbiljetter. Jag har ständig tillgång till kartor där jag har utmarkerat var jag själv befinner mig och faktiskt, i appen Hitta Vänner kan jag också se var mina närmaste vänner befinner sig – om de har gett mig tillåtelse att göra det och om de också har iPhones. Ovärderliga funktioner om jag vore på flykt.

I en artikel i Aftonbladet berättar UNHCR att de delar ut SIM-kort till flyktingar just därför att smartphones är så viktiga redskap.

Vi använde internet hela vägen, vi hade enbart mobilen till hjälp för att boka hotell, hitta en järnvägsstation eller ta oss igenom en skog, berättade Hesham Muadamani från Syrien, som lyckats ta sig till Tyskland.

Ett annat viktigt redskap för flyktingarna är Facebook och Facebook-grupper, tack vare dessa tjänster kan människor på flykt hålla kontakt med och hjälpa varandra.

Att smartphones och Facebook är till så stor hjälp för människor på flykt tycker jag är ett tydligt tidens tecken på att internet är en av våra viktigaste infrastrukturer. Det skär sig när jag läser att någon kändis valt att avstå sin smartphone under en period eller när jag möter människor som fortfarande vägrar Facebook, och att de gör det med illa dold stolthet. För mig uttrycker det att de inte vill vara tillgängliga, att de vill hålla ett avstånd till andra och säkerligen tänker de inte själva på att de samtidigt försvårar för andra att hålla kontakten med dem. Jag ser inget fint och ädelt i det.

refugee_solros

Oavsett om man behöver hjälp eller vill ge hjälp så är Facebook ett förträffligt redskap. Här på norra Gotland finns en Facebook-grupp där många praktiska problem runt flyktingmottagandet avhandlas, det kan skickas ut en fråga om någon kan ge bort vinterskor i storlek 38, det informeras om möten och man länkar till tips och viktig information.

Det är vad som är fint och ädelt i mina ögon: att människor går ihop och hjälper varandra. Jag blir så himla stolt över alla fantastiska människor här på ön som bestämt sig för att de flyktingar som kommer hit ska få det riktigt bra. Nätkärlek.

Vi människor vill hänga ihop. Hela vägen från Afghanistan och Syrien till ett litet samhälle på norra Gotland. Tack vare internet, smartphones och Facebook är det möjligt.

PS. Och då har jag inte ens nämnt alla de hjälpaktioner som använt Facebook för att samla ihop pengar och informera. Via Facebook har jag kunnat följa dels ett gotländskt initiativ, From Gotland to Lesbos With Love,  där en liten grupp åkte ner för att hjälpa flyktingar som kom med båtar till Lesbos och dels organisationen Carry the Future från Kalifornien som åkte till Lesbos för att dela ut bärselar till flyende familjer med små barn.

Det blåser friska, positiva vindar på Gotland!

Nu vänder det för Gotland! Mer effektiv hantering av bygglov och tillstånd, en besöks-boost med en ny kryssningskaj, satsningen på Årets Tillväxtkommun 2018 och allt detta lett av Björn Jansson och snart Peter Lindvall – jag känner mig så positiv! Ett blomstrande näringsliv är ryggraden i det gotländska samhällets ekonomi och det här kommer att ge många och vittgående ringar på vattnet.

Jag tycker det har varit motiga år för näringslivet på Gotland och mycket har hängt ihop med Region Gotland. När vi pratar om företagsklimat så pratar vi oftast om företaget X och vilka svårigheter som just det företaget har upplevt, men vi är alla beroende av varandra. Företaget X ger i sin tur jobb till företaget Y, Z, Q, S och W. Antagligen många fler.

Bygglovshantering och tillståndsgivning är två viktiga faktorer

Om företaget X:s byggplaner stoppas eller försenas, påverkar det en rad andra företag, som i sin tur köper varor och tjänster från andra företag och alla de här företagen sysselsätter personer som dels betalar skatt och dels konsumerar varor och tjänster… Det går nästan inte att spåra den totala effekten av att en bygglovsprocess drar ut på tiden, jag blir överväldigad över hur vittgående effekten är när jag försöker ta in helheten.

Därför är det glädjande att regionen infört en särskild modell för hantering av bygglov som gäller företag och till hösten ska de starta en slags ”snabbkassa” för enkla bygglovsärenden. Det här kommer att ge bättre förutsättningar för Gotland.

En annan viktig del av regionens verksamhet är att ge tillstånd till olika saker. På Region Gotlands frukostmöte den 27 maj fick vi höra att de jobbat fram en enklare modell för tillståndsgivning inom livsmedelsbranschen. Toppen! Det kommer att göra flera företagare gladare och det blir mer tid och energi över till det som de vill hålla på med.

Företagsklimatet en aning uppåt!

Så som vi har pratat om detta företagsklimat under åren. Det konstiga är att alla som pratat om det alltid har varit helt på det klara över hur situationen har varit och helt inställda på att det måste förbättras. Men trots detta har företagsklimatet enligt Svenskt Näringslivs mätningar stått och stampat på samma fläck.

Frukostmöte 27 maj -15

Jag tycker att det gått troll i detta. Alla pratar om det, alla försöker göra något, men ändå händer så lite? Eller? För första gången på evighet kunde Anders Thomasson på Svenskt Näringsliv,  på samma frukostmöte ovan, visa siffror på att företagarna på ön tycker att det i alla fall blivit en aning bättre än förra året. Och det är ju där det måste börja, en aning bättre och så potential att med de nya positiva vindarna bli ännu bättre!

2018 har vi en kryssningskaj!

En av de största energiboostarna på länge är dock planerna på att bygga en kryssningskaj i Visby. Om allt går i lås kommer vi redan 2018 att ha väldigt många fler besökare tack vare kryssningskajen och samarbetet med CMP – Copenhagen Malmo Port. Besökarna kommer att förvänta sig all möjlig service – då vill det till att Gotland levererar! Om vi tillsammans klarar att leva upp till förväntningarna kommer detta att ge ett rejält tillskott till den gotländska ekonomin. Som jag skrev i inledningen är bygglov en central faktor för tillväxten på Gotland, men en annan viktig faktor eller motor för det gotländska samhället är besöksnäringen.

Varje besökare konsumerar varor och tjänster på ön. Innan de kommer hit sysselsätts olika företag för att iordningställa hotell, stugor, campingar, besöksplatser och också information om dessa. Alla dessa företag köper varor och tjänster från andra företag och sammantaget ger ökade intäkter hos alla dessa, bättre förutsättningar för att anställa och ju mer avlönad personal, desto fler som privat kan konsumera varor och tjänster… Om vi alltså får en mer effektiv hantering av bygglov och tillstånd samtidigt som besökarna kommer att öka, då får vi två viktiga vitamininjektioner som kommer att gynna Gotlands ekonomi. Vilket kan behövas.

Årets Tillväxtkommun med nya herrar vid rodret

Årets Tillväxtkommun 2018 på turné – hållplats Slite. Fotograf Thomas Zielinski, Region Gotland. Bilden används med hans tillstånd.

Årets Tillväxtkommun 2018 på turné – hållplats Slite. Fotograf Thomas Zielinski, Region Gotland. Bilden används med hans tillstånd.

Nu har Region Gotland dessutom beslutat att vi ska satsa på att bli Årets Tillväxtkommun 2018 och de har kickat igång det snyggt med en liten turné runt Gotland. De har väckt hopp och spridit en glad gnista som jag hoppas fortplantar sig.

Som om det inte vore nog med alla dessa bra saker, så verkar det som att Region Gotland kommer att ledas av personer som är accepterade och respekterade av näringslivet. Björn Jansson som Regionråd och snart Peter Lindvall som Regiondirektör känns som en bra kombo. De inger förtroende. Jag tror att de båda borgar för tydlig kommunikation och det är så otroligt viktigt. När kommunikationen inte fungerar sprids missförstånd och missnöje.

Kommunikation gör skillnad

När kommunikationen fungerar – då sprids god energi! Vi pratar ofta om hur vi ska marknadsföra Gotland och våra företag utanför Gotland, men för att ge näring till de här positiva vindarna är det minst lika viktigt med den interna marknadsföringen. Alltså, hur kommunicerar vi att det händer bra saker på Gotland till oss som bor och verkar på ön?

Minns du den här gamla kampanjen:

Två annonser (bland många) från Uppåt Gotland-kampanjen 2004. Någon som minns? Själv fick jag en chock över att jag ser så ung ut!

Två annonser (bland många) från Uppåt Gotland-kampanjen 2004. Någon som minns? Själv fick jag en chock över att jag ser så ung ut!

För flera år sedan var vi på Stenströms med och gjorde annonskampanjen Uppåt Gotland som gick i lokaltidningen. I annonser visade vi upp personer från företag och organisationer som gjort något bra för norra Gotland. Den kampanjen fick två effekter:

  1. De som inte bodde på norra Gotland sa: Oj så mycket det händer på norra Gotland!
  2. Vi som bodde på norra Gotland tittade på varandra med nya ögon och sa: Wow så många bra saker det händer här!

Det handlar om att synliggöra det som sker. Om man gör bra saker utan att någon vet om det så sprids inte så mycket energi. Men om man gör bra saker och berättar om det, eller om man berättar om när andra gör bra saker, då sprids också bra energi. Nu när det finns sociala medier så kan vi enkelt hjälpa varandra genom att dela information om vad som händer på Gotland så att fler ser det. Då ger vi god energi både till mottagaren och till den som blir glad över att någon sprider informationen vidare.

Du kan alltså bidra till en mer positiv syn ganska enkelt och, det gäller förstås oavsett var man bor, men kanske behövs det särskilt på mindre orter där det kan vara lätt att tappa sugen? När vi kan vara med och lyfta varandra, då känns det bra i hjärtat!

Rickard bakar med kändisar i TV

Rickard Söderberg är med i Hela Kändis-Sverige bakar.

Rickard Söderberg är med i Hela Kändis-Sverige bakar.

Redan när vi fick första kontakten med Rickard Söderberg för ett par år sedan förstod vi att han var en speciell person som har mycket att ge både som sångare och debattör. Nu är vi inne på hemsida nr 2, rickardsoderberg.nu, för honom. Eftersom han är aktiv i sociala medier, bloggar och är intresserad av den digitala tekniken är det roligt att se hur han verkligen drar nytta av WordPress som verktyg, utifrån de förutsättningar vi har skapat för honom.

Han fick det breda genomslaget i Sverige med sitt deltagande i Körslaget och idag dyker han upp i alla möjliga tv-program och ser till att ta sin chans att sprida goda budskap. Just nu är han med och bakar i Hela Kändis-Sverige bakar på TV4. Det tycker vi är superkul!

Tre roliga uppdrag: sång, galetter och stugor!

Under de senaste veckorna har vi blivit klara med webbsajter med tre helt olika inriktningar, fast de har det gemensamt att personerna bakom har så mycket kärlek och passion i det de gör. Då blir det extra roligt att jobba!

Rickard Söderberg är sångare och debattör som på lördag 7 februari kommer att tävla i Melodifestivalens första deltävling. Då kommer vi att hålla tummarna och skicka massor med bra energi till honom så att han sjunger skjortan av konkurrenterna!

rs

 

Redan 2011 gjorde vi en webbsajt till Rickard. Då skulle den vara mörk, tuff och rockig. Nu har vi gjort en ljus och proffsigare webbsajt – det är mycket som har hänt i Rickards karriär sedan vi gjorde den första webbsajten. Rickard skriver mycket i sin blogg och är engagerad i olika debatter också via Twitter, Facebook och Instagram, det syns också på hans webbsajt.

Crêperie & logi serverar galetter, crêpes och cider i det mysiga strykjärnshuset mitt i Visby innerstad. Precis ikväll, den 3 februari, inviger de ytterligare en restaurang, denna gång i Åre. Jättekul att banden mellan Gotland och Jämtland stärks på det viset.

crep

Vi har gjort en ny grafisk profil, annonser, målarbok och webbsajt. De hade redan en väl inarbetad stil i restaurangen, så för oss gällde det att plocka upp den stilen och förädla den lite. Det har varit roligt att gå på jobbmöten med Mattias Norberg, Ann-Sofie Selling och Susanne Liljenberg och ett par smaskiga galetter har hunnit slinka ner också…

Kappelshamns Fritidsby är en liten stugby här i Kappelshamn där vi håller till. När vi flyttade hit för snart fjorton år sedan, dröjde det inte länge innan vi fick göra deras webbsidor. Då var det en html-kodad webbsajt. Några år senare var det dags att flytta över den till systemet Site Manager så att ägaren Katarina kunde göra ändringar själv. Nu ligger förstås webbsajten i WordPress. Ett bra exempel på hur teknik och kunders förväntningar förändrats. Något som däremot hängt med genom dessa tre versioner, är mina illustrationer.

kf

Idag är det självklart att en stugby har en Facebook-sida, att de recenseras på Trip-Advisor och att man kan boka on-line direkt på sidan.

Alla de här tre webbsajterna har vi gjort i WordPress och det innebär bland annat att sidorna är responsiva – anpassar sig till olika skärmstorlekar, att det är ganska enkelt att lägga in moduler med flöden från sociala medier och andra funktioner som exempelvis online-bokning och att det är enkelt för kunderna att uppdatera sina webbsajter. För vår del har det aldrig varit så roligt som idag att utbilda kunder i hur de kan använda sina webbsajter. Tekniken har blivit enklare att hantera och rymmer så många möjligheter!

Hemsida eller Facebook? Båda!

Hemsida eller Facebook? Båda!

Hemsida eller Facebook? Båda!

Då och då träffar jag på någon som säger ”Det här med hemsida, behövs det verkligen idag då det finns Facebook?”. Mitt svar är ”Ja, hemsidor behövs, men Facebook har blivit ett viktigt komplement”. Idag förväntas de flesta företag att ha både hemsida och närvaro på Facebook och/eller i andra sociala medier.

Facebook är ett alldeles utmärkt sätt att sköta den dagliga närvaron på internet. Att upprätthålla relationer med kunder, affärsbekanta och andra intressenter. Facebook är däremot riktigt dåligt på att strukturera information. Det du publicerar på Facebook har kort färskhållning och ett halvår senare är det svårt för en intresserad att hitta det du skrev för sex månader sedan.

På en hemsida är takten långsammare och där har informationen lång färskhållning. Här kan man bättre ta sig tid att förklara saker. Här kan intresserade enkelt hitta information som de söker. Samtidigt behöver förstås en hemsida leva och därför rekommenderas att man exempelvis skriver i en blogg.

En annan fördel med hemsidor är att du själv kan bestämma helt över utseendet, använda din egen grafiska profil fullt ut, skapa den känsla du vill ha. På Facebook kommer du aldrig ifrån att ramverket är just Facebook.

När man har lagt ut något nytt på hemsidan är det idag självklart att man lägger ut länkar på sin Facebooksida eller på Twitter. Det är också vanligt att man leder in nyhetsflöden från Facebook, men också Twitter och Instagram till sin hemsida. Att man kan Gilla ett företags Facebooksida via hemsidan är en annan praktisk funktion. (Du har väl Gillat Stenströms Information & Marknadsföring på Facebook?) Det blir en slags korsbefruktning mellan olika medier.

Den stora fördelen med Facebook är att många är närvarande på Facebook varje dag. Du kan inte räkna med samma intresse för din hemsida. Men just därför att många går in på Facebook varje dag, ger det bra möjligheter att fånga intresset där för att sedan leda vidare till hemsidan. Samtidigt innebär detta med att ha en professionell sida på Facebook ett ökat krav på aktivitet om man just vill nå de fördelar som finns med att jobba med relationer i sociala medier. En del hinner helt enkelt inte med det. Då är det lugnare med en hemsida.

Så, du har jättestor nytta av Facebook på många sätt, men jag rekommenderar att ditt företag finns närvarande på internet både i form av en hemsida och en professionell sida på Facebook.

Digitalt eller papper? Fint eller fult?

addicted-to-social-media-325x325

Emanuel Karlsten skriver idag i Dagens Nyheter om stigmat med att använda sin smartphone.

”Måste du sitta med telefonen?” Det var häromdagen och vi sitter i soffan när det plötsligt frågas från andra sidan. Jag tittar upp. Hon sitter med en kopp te och ett magasin i knät. Därmed är hon vår generations sinnebild av egentid. Jag kollar tillbaka på mobilen. Jag läser en tidningsartikel. Jag vill reflexförsvara mig. Vad menar hon? Är hon mer närvarande, mer avslappnad, för att hon läser artiklar på pappersprodukter?

Jag håller med Emanuel och tycker att det är på tiden att vi inte accepterar den här otidsenliga inställningen som många har. Jag har alltid vägrat att dela videos där man i eländigt, anklagande tonfall visar hur sårande det är för andra när man kollar i sin smartphone, för det är verkligen ett helt sjukt sätt att försöka ge folk dåligt samvete. Ett stort hyckleri är vad det är!

I boken Det Goda Tramset i sociala medier har vi citerat doktoranden Tomas Lindroth:

Så vad skiljer boken från mobilen? Självklart vår bild av boken som något intellektuellt. Mobilen idag får väl anses vara antitesen till det. Sitter du däremot med laptopen i en publik miljö och ser fokuserad ut kan folk komma och klappa dig på axeln och berömma dig för ditt hårda arbete. Det är således skillnad på pryl och pryl.

I boken vet du också vad personen fokuserar på, texten. Med mobilen vet du inte vad hen gör. Det är uppenbart att det skapar en osäkerhet.

Det finns inget att be om ursäkt för när man kollar i sin smartphone! Med vanligt sunt förnuft och artigt beteende förstår man att man måste ge sin uppmärksamhet till en person man pratar med eller äter mat med och därför låter man bli sin smartphone under den stund man vill ge sin odelade uppmärksamhet. Inga konstigheter. Men inte är det så otroligt synd om barn vars förälder kollar i smartphonen medan de leker – inte ett dugg mer synd om än om föräldern läser en tidning, ett magasin eller en bok. Eller lagar mat eller jobbar lite i datorn. Eller målar en tavla. Föräldern finns tillgänglig. Föräldern är där. Så snart det behövs kan föräldern svara på frågor, sätta på plåster eller vad det nu är som behövs. Det är väl alldeles utmärkt?

Om man däremot fortsätter att kolla i sin smartphone medan ungarna ramlar i poolen eller ens älskade lämnar den gemensamma middagen på restaurang med tårar i ögonen – ja då har man brustit i sunt förnuft.

Häromdagen tog jag flyget till Bromma och skulle bli hämtad med bil. När jag kom in i ankomsthallen satte jag på min iPhone och såg att personen som mötte upp skickat ett meddelande om vart jag skulle gå för att hitta honom. Medan jag läste det meddelandet så passerade en man jag känner, han skrattade och sa: Såklart att du måste kolla i iPhonen och sociala medier nu, du har ju varit utan i en hel halvtimme! Precis så där skojas det och det är inte något jag går runt och hänger läpp för – det är ju faktiskt också ett tecken på att folk vet att jag intresserar mig för sociala medier och eftersom jag skrivit en bok om sociala medier och föreläser, finns det poänger med det. Men ändå, det är lätt att i en sådan situation känna sig lite skamsen eller att börja ursäkta sig.

Det finns också en idé om att den som kollar i sin smartphone är beroende – antingen av sin smartphone eller av sociala medier. Det är möjligt att det finns folk som uppfyller kriterierna för beroende, men för de flesta är smartphonen bara ett praktiskt redskap som underlättar tillvaron. Inte pratar vi om att vi är beroende av elektricitet, bilar eller kastruller på det här föraktfulla viset? Vi inser att livet skulle bli svårare utan sådana tekniska lösningar, men vi skäms inte för att vi igen trycker på en strömbrytare. Vi väljer inte att gå runt i mörker av oro för att någon ska tycka att vi är beroende av elektricitet…

Kan vi inte alla lova varandra att vi slutar upp med att be om ursäkt för att vi är nyfikna, intellektuella människor som gärna läser tidningar och böcker i våra smartphones? För att vi är arbetande människor som vill uppmärksamma meddelanden som kommer till oss via epost, sms, Facebook messenger eller någon annan väg? För att vi bryr oss om vad en medmänniska skriver i en intressegrupp som handlar om något som vi verkligen bryr oss om?

Det är dags att sluta upp med de här dumheterna! Vi är vuxna människor. Vi vet väl själva vad vi gör när vi kollar i våra smartphones? Vi kan själva fatta beslut om när vi vill kolla eller inte.

Sensommar

Det tar emot att ta ordet ”höst” i min mun. Efter den här fantastiska sommaren då hettan tog över mitt sinne i juli så att allt som existerade var att åka till stranden, trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna jobba. Men så kom augusti och tjoff blev temperaturen behagligare och hjärnan började fungera till att tänka, skriva, analysera, kreera och allt annat som den behöver kunna utföra när jag jobbar. Tur.

Innan augusti gjorde jag inte många handtag. Jag föreläste för en grupp verksamhetsledare från Leaderområden i Småland och på Gotland. Det handlade förstås om Det Goda Tramset i sociala medier och vi höll till nere på Holmhällar. Det var Almedalsvecka och som vanligt försökte vi kolla in intressanta seminarier och insupa den inspirerande atmosfären. Mitt i värsta sommarvärmen fick jag ett nästan akut coach-uppdrag. Det där är lite spännande, det har hänt några gånger att jag fått akuta uppdrag då någon företagare verkligen har behövt använda mig som bollplank därför att en situation har uppstått eller är på väg att uppstå. Då är det bra att jag är lite av en satellit som inte är fast knuten till någon.

Det är mycket hedrande att få förtroendet att hjälpa till i sådana situationer och jag är stolt över att jag blir tillfrågad.

Under sommaren har vi då och då påmint oss om att vi måste göra om vår hemsida, men det var ju samma där, det gick inte att uträtta något vettigt förrän augusti kom, men då blev det äntligen gjort. Jag tycker mycket om vårt nya utseende på hemsidan – hoppas att ni gillar den också!

(Särskilt roligt har det varit att be våra kunder att skriva något om oss… det är med rodnande kinder vi läst. Tack Rickard, Per, Benny, Susanne, Victor och Katarina! Era ord betyder mycket)

En massa småjobb poppade in under augusti och nu har vi gått in i sensommar-september. Visst kan vi bestämma det, att september är en sensommarmånad? Vi hoppas att fler passar på att anlita oss för sin marknadskommunikation – det känns viktigt att vi nu erbjuder en enkel analys av hur ett företag kan använda sin närvaro på internet med hemsida och sociala medier på ett bra sätt. En del kan man lära sig genom att läsa min och Niklas bok Det Goda Tramset i sociala medier, men det krävs också att man engagerar sig och är närvarande.

Jag kan fungera som en on-line-coach under en eller två månader om du vill satsa extra på sociala medier – bra att veta om du känner dig osäker! Sen kan ni förstås också anlita mig till att föreläsa om sociala medier, eller att göra en workshop.

Idag har jag i rollen av styrelseledamot i Tillväxt Gotland på ett möte om Företagardagen. Det är ett sådant i veckan nu fram till själva Företagardagen den 30 oktober. Hoppas att du har bokat in den dagen om du är företagare på Gotland!

Sensommar. Smaka på det ordet! Det verkar som att vi har fint väder att se fram emot ett tag. Hoppas att det räcker ända tills Försommaren!

Tänk om de blir arga?

En del, ja kanske ganska många, tycker att det är lite obehagligt att synas i sociala medier därför att de oroar sig för hur folk ska reagera på det de skriver. Att skriva eller publicera en bild på Facebook, Instagram, Twitter eller något annat socialt media är lite som att ställa sig på en scen. Därmed känns det lite viktigare att orden blir rätt och att det visuella blir rätt. Samtidigt är sociala medier också personliga, lite familjära i stilen och tonen är oftast ganska avspänd. Hur kombinerar man det: att stå på scenen och samtidigt vara personlig och avspänd?

För den som mest agerar som privatperson i sociala medier är detta mest en privat fråga. Men om man är VD, frilansare eller har någon annan professionell roll där man behöver bygga sitt personliga varumärke, kan man behöva fundera ett varv till på vilka signaler man skickar ut. På ett sätt kan det vara så att man i dessa roller har en större förväntning att ”stå för något”. Förväntningen är inte lika stark som om man vore politiker, men om man ska samarbeta med någon eller anlita någon så är det viktigt att man känner förtroende för den personen. Om en person är tydlig med var hen står i olika frågor, så blir det lättare att avgöra om det går att lita på hen eller inte. Samtidigt kan allt för starka åsikter som uttrycks med skarpa ord verka frånstötande, få folk att dra öronen åt sig och helst välja någon annan att samarbeta med.

Exakt var man ska dra gränsen är upp till var och en. Fundera över hur du vill uppfattas för att det ska kännas bra för dig. Vad innebär det för ditt ordval, vilken typ av åsikter eller information du sprider och vilka bilder du publicerar?

För en del kommer det här naturligt och ju mer man publicerar, desto vanare blir man. Ibland gör man en fadäs, men det går oftast att reda upp. Med tiden blir man van att hantera också sina fadäser. Det kan till och med vara så att man med sin närvaro i sociala medier, bidrar till att bygga upp sin självkänsla och blir säkrare på vem man är och vad man står för. Just för att man gör sig mer synlig.

Kanske känner du dig ändå osäker? Då kan du ta hjälp. Jag har hjälpt personer som antingen publicerat något i sociala medier som fått oförutsedda reaktioner och som önskat hjälp med att hantera det. Jag har vid andra tillfällen hjälpt till innan publicering av känslig information. En annan variant är att jag hoppat in som ”live-coach” under en pågående konflikt i sociala medier för att stödja en person som hamnat i en accelererande aggressiv argumentation.

Så länge andra människor är inblandande finns ingen garanti för resultatet, eftersom det är svårt att förutse alla slags reaktioner. Men om jag får chans att bolla dina tankar, kanske ge tips på hur du skulle kunna formulera dig eller hjälpa dig att se situationen med andra ögon, så kan det i bästa fall betyda skillnaden mellan succé och katastrof.

När jag hjälper till på det här viset sker det med största diskretion. Jag håller tyst om vem du är och vilka problemsituationer jag hjälpt till med. Du kan anlita mig för enstaka möten eller be mig att kontinuerligt följa dina aktiviteter i sociala medier och stötta vid behov.

Hör gärna av dig med frågor!
Åsa

 

En kund för livet?

Jag såg den här fantastiska videon på Mitch Jackson’s  blog Trial Lawyer Communication Tips for EVERYONE! Tack Mitch!

Jay Bear säger så många kloka och tydliga saker om sociala medier i den här videon. Jag önskar verkligen att många ska titta på den. Det finns så mycket att lära. Till exempel, ”om du säljer, då får du en kund idag – om du hjälper, då får du en kund för livet”.

Jay pratar också om sitt jobb som talare och coach. Han säger några smarta saker om det också!

Videon är på engelska, men eftersom Jay är så tydlig i sitt sätt att prata att det är ganska enkelt att hänga med även om du tycker engelska är jobbigt.

Nya tider – inställningen till yrkesroll och privat förändras

Nu har Almedalsveckan nått fram till torsdag och jag ska äntligen ta det lite lugnt. Bland alla intryck och klokskaper som duggat tätt är det en trend som lyser starkare än andra: detta med med hur vi drar gränsen för var vår yrkesroll tar slut och övergår till att bli privat. Frågan kom upp när jag föreläste om Det Goda Tramset i sociala medier för ett antal personer från olika Leaderområden i Småland, Skåne och på Gotland. Vem ska man vara vän med på Facebook? Ska man skilja på professionell och privat?

Sedan har jag deltagit på olika seminarier och workshops. Förlängningen av frågan om vilken roll man ska ha i sociala medier är en av många indikationer på att våra arbetsplatser kommer att organiseras om och att individen går från att vara en anställd med ansvar mellan åtta och fem, till att vara en slags entreprenör inom organisationen, kanske det man kallar intraprenör. Det är viktigt för företag och organisationer att medarbetarna känner ett starkt engagemang, entusiasm och ansvar för verksamheten. Man förväntar sig anställda som är ständigt nyfikna, som av egen lust lär sig nya saker och som omvänt inte accepterar att jobba på vilket företag som helst. Fejkat engagemang och påklistrad entusiasm är inte målet, utan att det verkligen är engagemang och entusiasm som kommer från hjärtat.

Till detta hör begreppet transparens. Om man är öppen med att visa hur företaget jobbar, så blir det lättare att känna delaktighet. Är man också öppen utåt, drar man till sig rätt slags arbetssökande. Arbetssökande som i sin roll som anställda kommer att vara stolta och stå upp för sitt företags verksamhet och värderingar dygnet runt.

För att på allvar kunna göra detta krävs att man känner sig uppmärksammad och bekräftad som individ, varför organisationen behöver delas upp i mindre enheter, självstyrande celler som utför sitt jobb med företagets övergripande vision som riktlinje, medan de i mycket sätter upp sina egna mål. Chefsroller förändras, hierarkier plattas ut.

I traditionella större företag förväntas kommunikationen gå via en PR-ansvarig, medan VD:n uttalar sig först när något verkligt viktigt händer. I moderna företag är VD:n aktiv i sociala medier och för en löpande dialog om vad som händer i företaget med omvärlden. Man förväntar sig att företagsledare ska bjuda lite på sin person och därmed visa sig trovärdiga. Det är svårt att idag känna förtroende för en ”professionell yta”, det krävs människor av kött och blod, med livserfarenhet, kunskap och åsikter för att vi ska kunna göra våra bedömningar. När vi väl känner förtroende för någon, blir också banden och lojaliteterna starkare.

Men vad händer när man jobbar med något där yrkesrollen kräver att man inte har för starka lojaliteter med makthavare, så som det är att vara journalist? De är också aktiva i sociala medier och utvecklar relationer med alla möjliga typer av personer, ibland politiker eller företagsledare. Ska de twittra som journalister, privatpersoner eller både och hur ska följaren förstå vilken roll som gäller när?

Det är många nya frågeställningar som uppstår. Det finns inga givna svar, utan vi jobbar alla på att hitta bra modeller och metoder. Eller, alla? Nä, det är just det: en del vill inte vara med om dessa förändringar. De försöker backa in i framtiden genom att välja bort att lära sig ny teknik, genom att hålla fast vid idén om att jobba åtta till fem och att kliva in i rollen av sitt privata jag klockan 17.01. Alla vill inte bli vara sig entreprenörer eller intraprenörer. Eller skulle de vilja det om förutsättningarna vore rätt?

Dagens arbetsliv är till stora delar formad av industrialismen, som skapade ett arbetssystem där ledningens förhandlingspart blev fackföreningarna. Arbetarna gjorde sitt jobb, krävde sina rättigheter och företaget ansvarade för sina anställda. Hierarkin var tydlig.  Idag luckras detta upp, gränser förändras. Personalansvariga pratar om att det ultimata är när personalen frivilligt sprider en positiv, personlig och rättvisande bild av företaget i sociala medier, så att de därmed bidrar till att rätt personer söker jobb där.

Man kan fråga sig vilket människans naturliga eller optimala tillstånd är? Är det att vara en kugge i ett stort maskineri eller att vara en självstyrande individ? Begreppet KASAM – Känsla Av Sammanhang – används ibland för att mäta hur individer mår. Vi är sociala varelser, vi speglar oss i andra för att definiera vilka vi är och söker bekräftelse för att känna att det vi gör är viktigt. Men till värderingen av vår upplevelse hör våra förväntningar. Våra förväntningar förändras ständigt.

Det ska bli intressant att få vara med och göra den här resan in i framtiden och se vilka modeller som utkristalliserar sig. Hur kommer vi att markera skillnad mellan våra roller? Var kommer vi att kunna vara riktigt privata? Hur kommer arbetsplatser att utvecklas? Hur kommer vi att utforma våra liv för att värna om våra privata andningshål? Var laddar vi om våra batterier? Många frågor och kanske ett ganska luddigt blogginlägg – men det beror ju på att vi ständigt håller på att skapa vår verklighet. Vi är alla medskapare.