Nya tider – inställningen till yrkesroll och privat förändras

Nu har Almedalsveckan nått fram till torsdag och jag ska äntligen ta det lite lugnt. Bland alla intryck och klokskaper som duggat tätt är det en trend som lyser starkare än andra: detta med med hur vi drar gränsen för var vår yrkesroll tar slut och övergår till att bli privat. Frågan kom upp när jag föreläste om Det Goda Tramset i sociala medier för ett antal personer från olika Leaderområden i Småland, Skåne och på Gotland. Vem ska man vara vän med på Facebook? Ska man skilja på professionell och privat?

Sedan har jag deltagit på olika seminarier och workshops. Förlängningen av frågan om vilken roll man ska ha i sociala medier är en av många indikationer på att våra arbetsplatser kommer att organiseras om och att individen går från att vara en anställd med ansvar mellan åtta och fem, till att vara en slags entreprenör inom organisationen, kanske det man kallar intraprenör. Det är viktigt för företag och organisationer att medarbetarna känner ett starkt engagemang, entusiasm och ansvar för verksamheten. Man förväntar sig anställda som är ständigt nyfikna, som av egen lust lär sig nya saker och som omvänt inte accepterar att jobba på vilket företag som helst. Fejkat engagemang och påklistrad entusiasm är inte målet, utan att det verkligen är engagemang och entusiasm som kommer från hjärtat.

Till detta hör begreppet transparens. Om man är öppen med att visa hur företaget jobbar, så blir det lättare att känna delaktighet. Är man också öppen utåt, drar man till sig rätt slags arbetssökande. Arbetssökande som i sin roll som anställda kommer att vara stolta och stå upp för sitt företags verksamhet och värderingar dygnet runt.

För att på allvar kunna göra detta krävs att man känner sig uppmärksammad och bekräftad som individ, varför organisationen behöver delas upp i mindre enheter, självstyrande celler som utför sitt jobb med företagets övergripande vision som riktlinje, medan de i mycket sätter upp sina egna mål. Chefsroller förändras, hierarkier plattas ut.

I traditionella större företag förväntas kommunikationen gå via en PR-ansvarig, medan VD:n uttalar sig först när något verkligt viktigt händer. I moderna företag är VD:n aktiv i sociala medier och för en löpande dialog om vad som händer i företaget med omvärlden. Man förväntar sig att företagsledare ska bjuda lite på sin person och därmed visa sig trovärdiga. Det är svårt att idag känna förtroende för en ”professionell yta”, det krävs människor av kött och blod, med livserfarenhet, kunskap och åsikter för att vi ska kunna göra våra bedömningar. När vi väl känner förtroende för någon, blir också banden och lojaliteterna starkare.

Men vad händer när man jobbar med något där yrkesrollen kräver att man inte har för starka lojaliteter med makthavare, så som det är att vara journalist? De är också aktiva i sociala medier och utvecklar relationer med alla möjliga typer av personer, ibland politiker eller företagsledare. Ska de twittra som journalister, privatpersoner eller både och hur ska följaren förstå vilken roll som gäller när?

Det är många nya frågeställningar som uppstår. Det finns inga givna svar, utan vi jobbar alla på att hitta bra modeller och metoder. Eller, alla? Nä, det är just det: en del vill inte vara med om dessa förändringar. De försöker backa in i framtiden genom att välja bort att lära sig ny teknik, genom att hålla fast vid idén om att jobba åtta till fem och att kliva in i rollen av sitt privata jag klockan 17.01. Alla vill inte bli vara sig entreprenörer eller intraprenörer. Eller skulle de vilja det om förutsättningarna vore rätt?

Dagens arbetsliv är till stora delar formad av industrialismen, som skapade ett arbetssystem där ledningens förhandlingspart blev fackföreningarna. Arbetarna gjorde sitt jobb, krävde sina rättigheter och företaget ansvarade för sina anställda. Hierarkin var tydlig.  Idag luckras detta upp, gränser förändras. Personalansvariga pratar om att det ultimata är när personalen frivilligt sprider en positiv, personlig och rättvisande bild av företaget i sociala medier, så att de därmed bidrar till att rätt personer söker jobb där.

Man kan fråga sig vilket människans naturliga eller optimala tillstånd är? Är det att vara en kugge i ett stort maskineri eller att vara en självstyrande individ? Begreppet KASAM – Känsla Av Sammanhang – används ibland för att mäta hur individer mår. Vi är sociala varelser, vi speglar oss i andra för att definiera vilka vi är och söker bekräftelse för att känna att det vi gör är viktigt. Men till värderingen av vår upplevelse hör våra förväntningar. Våra förväntningar förändras ständigt.

Det ska bli intressant att få vara med och göra den här resan in i framtiden och se vilka modeller som utkristalliserar sig. Hur kommer vi att markera skillnad mellan våra roller? Var kommer vi att kunna vara riktigt privata? Hur kommer arbetsplatser att utvecklas? Hur kommer vi att utforma våra liv för att värna om våra privata andningshål? Var laddar vi om våra batterier? Många frågor och kanske ett ganska luddigt blogginlägg – men det beror ju på att vi ständigt håller på att skapa vår verklighet. Vi är alla medskapare.

Den lilla picknicken som blev en stor manifestation för mångfald och medmänsklighet

IMG_1105

Vi var många som förvånades och upprördes när det blev känt att Svenskarnas Parti skulle tala från Almedalens scen dagen innan själva Almedalsveckan började. Att de kunde få tillstånd att framföra sitt nazistiska budskap. Thomas Zielinski, Eva Bofride och Mattias Wahlgren slog sina kloka huvuden ihop och bjöd in till en fredlig manifestation i Östergravar. Det de såg framför sig var att ett 60-tal människor skulle komma och ha en gemensam picknick. På deras Facebooksida Gotland för Mångfald och Medmänsklighet anmälde 1400 personer att de skulle komma… Dessvärre kom det också massor med regn, så jag tror att det var en del som ändrade sig, för hur det än är, det blir bökigare när det är regn.

IMG_1107

Men det var en förvånande stor och tapper skara som dök upp. Rustade med regnkläder och paraplyn såg de till att finnas på plats, därför att vi alla delade tanken om att det är viktigt att visa att vi är många, många, många fler som värnar om mångfald än enfald.

IMG_1112

Förste artist på scen var Emil Jensen. Denna underbare poet som kan vända ut och in på orden så att man upptäcker dem på nytt. Att han och Rickard Söderberg skulle uppträda blev klart bara ett par dagar innan. Härligt med artister som sprider kloka tankar.

IMG_1123

Sen var det dags för Rickard Söderberg. Eftersom han är vår kund (på Stenströms) har jag haft en del med honom att göra och han är en verkligt fantastisk person. Jag älskar hans inställning att han vill använda sin plattform som artist till att föra fram viktiga budskap. Han är en av de mest helgjutna och trovärdiga personer jag känner.

Här kommer ett litet smakprov på när han framförde Over the Rainbow.

IMG_1140

Gotlands Fallskärmshopparklubb passade på att hoppa för mångfald – fast jag undrar lite vart de andra två hopparna tog vägen, landade de i Visby Innerstad eller?

IMG_1141

Här sätter min vän Magithe sitt handavtryck på den stora, kollektiva målningen för mångfald. Jag undrar vart den ska ta vägen sen?

IMG_1142

Initiativet kom från konstnär Peter Lindberg (till höger). Här vänder han på en av målningarna tillsammans med Patrik ”Palten” Jonsson.

Den här manifestationen började klockan 18, klockan 19 började Svenskarnas parti att prata. Då passade alla Gotlands kyrkor på att ringa i sina kyrkklockor som ett tecken på fara och i Almedalen pågick en Ljudisk protest. Och det visade sig att det inte var mer än en handfull som var på plats för att stödja Svenskarnas parti. Vi är helt enkelt väldigt många fler som står för MÅNGFALD.

Vad är det för vits med Almedalsveckan?

När det börjar närma sig Almedalsveckan så brukar det dyka upp uttalanden av typen ”Vad är det egentligen för vits med Almedalsveckan?”. Det sägs på lite olika vis. Lena Mellin i Aftonbladet upprepar envist sin åsikt om att det sällan sägs något av vikt under Almedalsveckan. Jag kommenterade hennes inställning i min blogg ÅsaMittiVärlden redan sommaren 2010. Och på det viset kom Lena att sätta fart på mina tankar om Det Goda Tramset, som jag sedan pratade om när jag träffade Niklas på Almedalsveckan 2011 – då första tanken om att skriva en bok ihop föddes.

Lite roligt är att jag åt frukost med Lena förra Almedalsveckan och visst, jag förstod då att hon med sitt uttalande menade just exakt att det inte sker så många viktiga politiska händelser under veckan – men det är ju så mycket annat som sker, så det är inte konstigt att så många väljer att åka hit och har man väl börjat ta del av Almedalsveckan på plats, ja, då är risken stor att man vill fortsätta att komma hit, så något måste det ju vara som lockar och motiverar?

En annan typ av kritik är från dem som aldrig varit här och som inte bryr sig om att ta reda på vad Almedalsveckan är. De kan ofta tro att det kostar pengar att gå på de olika arrangemangen, men det fiffiga är ju att om man vill finnas med i Almedalsveckans program, så måste arrangemangen vara öppna för alla och kostnadsfria – sen är det på grund av fysiskt utrymme inte möjligt att släppa in alla som vill till varje arrangemang, utan det gäller att vara på plats i tid. Men de är fortfarande gratis, vilket innebär att veckan är som en gigantisk fortbildningsfestival som alla kan ta del.

Alla? Nå, det finns annat som kostar än just att gå på de olika arrangemangen. Resa och boende är inte gratis. För oss som bor på Gotland är detta inget problem utan gör att alla gotlänningar får denna fortbildningsvecka som en skänk från ovan – så mycket intressant att ta del av! För alla som måste resa hit är det emellertid lite klurigare. Almedalsveteranerna bokar in sitt boende flera år i förväg. De stackare som inte bestämmer sig för att åka förrän i sista minuten ringer hotell och stugbokningar och bönar, ber, gråter, erbjuder pengar och säljer sin mamma i hopp om att det ändå, magiskt, ska finnas någon liten skrubb de kan knö in sig i. Så, det finns förvisso sådant som kostar under Almedalsveckan och det kräver en hel del framförhållning om man vill vara säker på att få plats på båtar och flyg, samt fixa boende.

Men en del av problematiken är också att alla vill bo i Visby, helst i innerstaden… Det går inte. Det är faktiskt möjligt att bo så gott som var som helst på Gotland och ändå kunna åka in till Almedalsveckan. Så gör ju jag, jag kör 2×43 kilometer varje dag för att kunna vara med.

Varför är det så så många som gör sig så stort besvär med att ta sig till Almedalsveckan? Därför att det är en stor härlig folkfest! God stämning, trevliga möten och samtal, många nya kontakter – en himla stor dos av Det Goda Tramset helt enkelt. Man lär sig massor, får rykande färsk information, känner sig som en del av de ständigt pågående diskussionerna, får möjlighet att yttra sig i alla möjliga frågor. Det är så många inspirerande frön som sås i våra Relationsrabatter och det tar lite tid innan de hunnit växa upp och bära frukt.

I år är det 3.449 arrangemang. En nästan ofattbar siffra. Kan Almedalsveckan bli för stor? Jag vet inte. Kanske finns det någon gräns där det rent praktiskt inte går att få in fler arrangemang, fast samtidigt, Gotland är ju mer än Visby, så det är möjligt att veckan kan expandera utanför Visby? Men då tappar man den där grejen med att man kan stå på Donners plats och njuta av att befinna sig mitt i händelsernas centrum.

Hur som helst, alla ni som står i färd med att bege er till Gotland och årets Almedalsvecka: Varmt Välkomna till vår härliga ö och glöm inte bort att ladda ner Almedalsguidens app så att du enkelt kan hitta de arrangemang du vill gå på!

Fyra dagar kvar till Almedalsveckan

Den härliga känslan börjar krypa på mig nu. Jag har använt Almedalsguidens app för att planera min Almedalsvecka och känner mig jättepepp!

På söndagen är det bara ett mingel inbokat, med Intellecta på Isola Bella.

På måndagen vill jag hinna gå och lyssna på Nordnet bank. Sen måste jag köra ner till södra Gotland där jag ska föreläsa för en grupp verksamhetsledare från olika Leaderkontor. Men någon gång under kvällen är jag tillbaka och hoppas hinna med en stund på Svenskt Näringslivs mingel och därpå OOOAW – Out Of Office After Work.

På tisdagen kan jag äntligen frossa loss i ett antal seminarier – mest spännande är nog Hyper Islands seminarium ”The new work life – a glimpse of tomorrow” samt SERO & Civilekonomerna med Fiffel – Ett resultat av etiklösa utbildningar? och på kvällen mingel med Småföretagarna.

Onsdagen har också fullt program och på kvällen är det DJ Battle – som jag lyckades få biljetter till! Sen har vi inte bokat in fler mingel…

Men min kalender fortsätter på torsdagen och fredagen… vi får se hur mycket jag orkar.

Smolket i glädjebägaren är att Svenskarnas parti ska ha något slags möte redan på lördag 28 juni. Tack och lov har Eva Bofride, Mattias Wahlgren och Tomas Zielinski skapat arrangemanget Gotland för mångfald och medmänsklighet. Vi kommer att vara många som beger oss till Östergravar på lördag klockan 18. Idag kom också den glada nyheten att Rickard Söderberg och Emil Jensen kommer att framträda.

Det här är som en festivalvecka, fast i åsikter och intressen. I år är det valår dessutom. Vi som bor på Gotland är lyckligt lottade som kan ta del av allt detta på nära håll. Alla dessa möten, all kunskap, all information och förstås en stor dos av Det Goda Tramset. Det som man är med om under Almedalsveckan kan leda vidare till många spännande saker. Som vår bok om Det Goda Tramset i sociala medier.

Kanske ses vi i vimlet? Vill du vara säker på att träffa mig kan du kontakta mig så att vi kan boka ett möte.

Åsa

Almedalen närmar sig!

Det märks på flera sätt att Almedalsveckan kommer allt närmare. Det börjar komma information och inbjudningar via mail. Det drar ihop sig i Facebookgruppen Almedalen. Den mentala och praktiska uppladdningen drar igång på flera olika plan.

Boken Det Goda Tramset i sociala medier är en produkt av Almedalsveckan. Utan veckan hade jag antagligen inte kommit på uttrycket Det Goda Tramset och inte heller träffat Niklas. Hela Almedalsveckan är ju som Gott Trams i megaformat. Här handlar det om att mötas öga mot öga, knyta kontakter, åter träffa bekanta, bolla idéer, lära sig saker och förstås, i många fall fortsätta relationerna långt efter att veckan är slut.

På något sätt har sociala medier under Almedalsveckan blivit lite av en markör på hur den kommunikationskanalen har utvecklat sig. Från att ha varit en twitter-nörd-grej har det allt mer blivit allemans redskap för att sprida information, förmedla budskap, knyta och upprätthålla relationer. Wifi och möjlighet att ladda sina iPhones och andra manicker är hårdvaluta under veckan – den som kan erbjuda detta kan räkna med många besökare.

Jag kommer förstås att tillbringa en hel del tid i Visby under Almedalsveckan, med något undantag då jag är anlitad på annat håll. Vill du träffa mig, prata om boken eller kanske vill höra dig för om föreläsningar, kurser eller privat konsultation går det bra att kontakta mig! Skicka ett mail till asa@stenstrominfo.se eller hör av dig via Facebook eller Twitter.

”Främlingar är vänner man ännu inte känner”

Syns vi?
Åsa Stenström

 

Note to myself – Almedalsveckan 2013

Varje år när Almedalsveckan är slut så tänker jag, och säkert du med, ”till nästa år ska jag komma ihåg…”. Nu sitter jag här och undrar vad det var jag skulle komma ihåg och har lyckats skramla ihop följande grundläggande tips till mig. Kanske har också du nytta av dem när du tar klivet in i Almedalsveckan 2013?

Välj din Agenda!

En del av tjusningen med Almedalsveckan är förvisso att man kan vara spontan och nyfiket slinka in på ett seminarium därför att man just råkade gå förbi. Men, om du inte vill missa just de seminarier som ligger i ditt intresseområde är det smart att först gå igenom programmet och lägga in det som du är intresserad av i din kalender. Då har du en ram att utgå ifrån – om du sedan väljer att göra andra saker är det helt okej, men då har du i alla fall en plan att återgå till om det uppstår tomrum.

Enklast använder du den officiella appen som finns för iPhone och Android. (Det är Roine Andersson som har designat användargränssnitt på uppdrag av Peek-A-Boo)

  1. Välj ut dina Favoriter.
  2. Gå igenom Favoriterna dag för dag och välj vilka du vill ha i Agendan.
  3. Gå igenom Agendan och notera vilka aktiviteter som är dubbelbokade – de är rödmarkerade tills du valt vilken av dem du ska gå på.
  4. Exportera din Agenda till din kalender, exempelvis iCal om du är Appleanvändare.
  5. Kontrollera kalendern på din iPad eller Mac så får du överblick och kan se övriga möten som du bokat in under veckan.

Sköna skor!

Du kommer antagligen att gå och stå en himla massa under Almedalsveckan. Välj därför sköna skor framför tjusiga och eleganta. Till alla som brukar gå i klackar vill jag påpeka att Visby innerstad är full av kullersten och backar. Trädgårdarna och själva Almedalen har gräsmatta… I say no more.

Var ute i god tid!

Jo då, du kan strosa runt lite skönt avspänt, glida runt, hoppa in på något arrangemang här och där – men om du verkligen vill delta på ett visst arrangemang så är ett smart tips att vara där en halvtimme innan. Vissa arrangemang blir löjligt fullknökade med publik och det är trots allt ganska skönt att sitta på en stol om något pågår längre än en halvtimme…

Ladda prylarna!

Ta för Guds skull med dig laddare till alla dina manicker! Det finns både 3G och 4G i Visby och nätet förstärks för att klara den enorma belastning som uppstår under Almedalsveckan då alla vill rapportera om allt på sociala medier. Dina prylar kommer att sluka batteri som aldrig förr! Stäng av bluetooth som drar energi. Spana in alla möjliga ställen att ladda grejorna på och ta varje chans till att ladda.

Ladda dig själv!

Ät en rejäl frukost. Ta varje chans att grabba något ätbart eller drickbart. Jo, det pratas mycket om allt gratisätande i Almedalen, men när du just behöver en dricka eller en bit mat så kan du ge dig den på att all gratismat är som bortblåst. Ibland håller inte heller gratismaten så bra kvalitet… Rikta in dig på att äta i lugn och ro på något matställe emellanåt!

Ha kul!