I händelse av…

När min pappa Nisse dog 2004 så hann han med att ge mig fullmakt att göra ett uttag på hans bankkonto precis innan, så de på banken här på Gotland visste redan i alla fall det om mig‚ att jag var hans dotter. Sen var det ju det vanliga med dödsbo då vi anlitade en person för att göra bouppteckningen. Allt gick att hitta i lådor och i bankfack.

Idag är det inte så enkelt som att en person får tillgång till den avlidnes bankkonton, lådor och bankfack. Idag har den som avlider ganska säkert också virtuella tillgångar, både i sin egen dator och på internettjänster. För att få tillgång till dessa virtuella tillgångar i form av Facebook-konto (med bilder, filmer etc), YouTube (filmer), Flickr (bilder) och liknande krävs inloggningsuppgifter. Ja, ofta behöver du ett lösenord för att bara kunna ta dig in på en persons iPhone eller dator…

För snart en månad sedan dog en vän och samarbetspartner i Kalifornien. Jag vet att han så gott som skrivit klart en bok och jag frågade hans syster om den. Hon berättade att hon inte lyckats ta sig in i hans dator, men hoppades att hon skulle hitta hans inloggningsuppgifter någonstans bland alla hans papper. Hans dator lär vara som ett låst kassaskåp fyllt med bilder, textmanus, programkod och en massa mer som jag inte känner till.

När det gäller den här mannen så var han inte aktiv på sociala medier, men han hade konto på Linkedin och Twitter. Konton som nu förstås är helt inaktiva, men där ingen information finns om att han inte längre är i livet.

Jag har konton på väldigt många olika ställen… Jag har bilder på internet, i molntjänster och på min dator. När jag dör skulle jag tycka att det vore bra om mina anhöriga kunde berätta om det också i sociala medier, för det verkar konstigt om det fortfarande ser ut som att jag lever om jag inte gör det. Precis som mina föräldrar efterlämnade en massa dokument i olika lådor, så kommer jag att efterlämna en massa digitala dokument. Dokument som ibland har praktiskt betydelse för de efterlevande, eller som bara ingår i högen av ”minnen”.

Just därför har jag också sett till att min familj har tillgång till mina lösenord. Jag vill inte att de ska behöva hacka min dator för att komma åt de här dokumenten.

Något annat som jag vet har hänt här på Gotland är att en grupp som jobbade ihop startade en Facebooksida tillsammans, sen dog den personen som var administratör för sidan. Personen var den enda som var administratör för den sidan. Hur gör man då? Sidan var viktig för deras marknadsföring. På grund av detta rekommenderar jag alla som startar en Facebooksida att se till att de är minst två administratörer. Det behöver inte vara så dramatiskt som dödsfall, det händer att man blir sjuk, reser till platser utan wifi och så vidare – vem kan då ta ansvar för den gemensamma Facebook-sidan om den enda administratören inte kan gå ut på internet och hålla koll?

Sammanfattningsvis: om du inte redan har sett till att göra inloggningsuppgifter tillgängliga ”i händelse av…”, så kan du orsaka mycket onödigt krångel. Gör en liten inventering och tänk ut hur du kan underlätta för dina anhöriga.

0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vi gillar kommentarer!
Hälsar Åsa & Roine

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *