Skandinavien ur ett Amerikanskt perspektiv

När jag coachar någon och när jag marknadsplanerar med företag försöker jag ofta få dem att spegla sig i någon eller något som liknar dem, därför att när man gör det så blir det plötsligt mycket klarare vem man själv är och vad man står för. Sådant som det annars är svårt att lägga märke till därför att det känns så självklart. Vi är hemmablinda.

Jag har med stort nöje och intresse läst bloggen som studenterna från Business in Scandinavia (Chapman University, Orange County, California) skrivit under och efter sin resa till Skandinavien och bland annat Gotland. Somligt blir så mycket tydligare. Jag har plockat ut ett par exempel här, men om du letar runt på bloggen hittar du fler tänkvärda exempel.

Yuka Tomita skriver om ”Humble Volvo”:

”Throughout the day it became clear just how much Volvo adhered to doing business the “Scandinavian Way”. When asked questions as to how Volvo compared to competitors or whether the company made superior vehicles, the response was along the lines of we’ll show you what we do, and you can make the judgment for yourself. There was no bashing of the competition, or inflation of their activities and products. In all public presentations, there was more of a simple relation of their competencies and innovations, which all gear towards improving the driving experience.”

Vi svenskar säger ofta att vi måste bli bättre på att sälja oss, våga skryta lite mer, framhäva oss och kanske drar vi till med att vi behöver bli lite mer ”amerikanska”. Men så kommer Yuka och lyfter fram ödmjukhet som en positiv egenskap för företag i Skanidinavien. Kanske hänger det ihop med att hon är från Japan och vi har ju hört i många år att den japanska och svenska kulturen har många likheter. Men tänk om det är så att ödmjukhet kan imponera på amerikanare? Att vår grej att vara ödmjuka som svenskar inte är en nackdel utan en fördel när vi möter andra kulturer där man skryter och brer på? Bara för att man gör på ett visst sätt i ett land, betyder det inte att alla i den kulturen gillar att det görs på det viset.

Jay Woraratanadharm skriver om ”Survival through Adaption”:

”In a rapidly evolving world of technology, people nowadays are doing more things on the go and utilizing their mobile devices more than ever. The result of Nordea’s new strategy namely in the form of continued profits will be unveiled in the future but I believe that they are making the right change in doing so. When we walked around the Scandinavian countries, we noted that public transportation is everywhere. People are not as likely to stop at a physical store in order to conduct their transactions or even perform inquiries.”

Jay kopplar ihop den svenska kollektivtrafiken med att det blir nödvändigare att ha lösningar för internetbank och också bank-appar i sina smartphones. Så har jag aldrig tänkt. Jo, jag har tänkt att smartphones kanske används extra flitigt av de som använder kollektivtrafik eftersom de ger något att sysselsätta sig med, men att kollektivtrafiken i sig gör att det blir mindre sannolikt att vi vill stanna här och där och uträtta ärenden, som att gå till banken, det har jag aldrig tänkt. Då kan man undra om detta flitiga kollektivtrafikåkande i förlängningen faktiskt gör att vi svenskar blir bättre på att utveckla appar till smartphones?

Scott Shaffstall skriver om ”Green Tech? Try Green Culture”:

”These countries and cultures are not perfect. But this, to us, is a somewhat smarter world, a somewhat better world. It is a world that many around the globe could learn from. As business students, we too often focus on profits and on… profits. But if you cannot look your fellow man in the eye and be proud of what you do, if you cannot look around your cities and wilds and see that your grandchildren will enjoy the same splendors that you have… then how are you really profiting at all?”

Scott och Jeff skulle undersöka närvaron av grön teknologi under sin resa i Skandinavien och upptäckte att det snarare handlar om att hela den skandinaviska kulturen genomsyras av ett grönt tänkande. Det här gör mig lite stolt! Jag tror att vi som bor här oftare tänker på det som inte fungerar och funderar över hur det ska kunna göras bättre och glömmer bort att sträcka på oss för det som redan har åstadkommits. Vi är faktiskt ganska bra på att tänka grönt här i Sverige och möjligen ännu lite bättre just på Gotland!

Jessica Price skriver om ”Scandinavia Adventure: Endless Summer Daylight and Meat and Potatoes”:

”The passageways were dark and the steps were thin and there was rarely any light. What was unique about this experience was that there were no rules or regulations. Staff members weren’t even on hand. Rather, there was a small sign that said “Climbing these passageways is at your own risk.” How awesome, we had the freedom to explore! It was eye-opening to me and it was a little weird not having someone watch over me. I felt like a kid again! I noticed that throughout Scandinavia there was a freedom to explore.”

Jessica upptäckte Visby innerstad på egen hand och blev förtjust över att hon kunde klättra upp i kyrkoruiner utan att vara övervakad. Hon gör reflektionen att man inte törs släppa folk så fritt i USA av rädsla för att bli stämda. Men här litade vi på att hon kunde ta ansvar för sig själv. Jag blir varm i hjärtat när jag läser det!

Läs gärna vidare i bloggen på egen hand och hitta dina egna guldkorn och insikter!