Jag och min andra hälft

Det är Roine och jag som jobbar på Stenströms. Vi lever ihop sedan snart 25 år. För oss är det ett självklart val att jobba tillsammans. Under de här åren har främst Roine haft olika anställningar som lärare eller marknadsförare och jag har gjort en runda som projektledare, men vi har ändå drivit vårt företag ihop och funnits som resurs för företaget. Sedan 2006 har vi båda jobbat heltid med Stenströms. När vi fick upp ögonen för varandra så var första idén inte att bli kära utan att vi skulle ha ett företag ihop. Sen tog det inte så lång tid innan vi blev kära också, men i botten finns en uppskattning och respekt för den andres kompetens och sätt att jobba. Vi litar på varandra. Vi vet att den andre levererar. Vi behöver inte bevaka varandra utan har ett självständigt arbetssätt.

Vi förstod tidigt att vi hade mycket gemensamt, men att våra förmågor skiljer sig åt och vi försöker alltid fördela jobb emellan oss för att använda våra förmågor på bästa sätt. Det ligger ingen prestige i det. Målet är att resultatet ska bli bra. Vi jobbar gärna tillsammans med andra i olika projekt, men har valt att än så länge inte anställa, eftersom vår uppfattning är att det inte skulle underlätta utan krångla till och vi försöker eliminera krångel.

Jag blev nyligen påmind om hur andra reagerar på det här med att vi lever och jobbar tillsammans. Generellt sett brukar de som inte själva jobbar tillsammans med sin livspartner reagera negativt och de som jobbar tillsammans med sin livspartner reagerar positivt.

I det första fallet kommer det frågor som ”Hur står ni ut att vara tillsammans hela tiden?”, ”Blir ni inte trötta på varandra?” eller ”Då kan ni väl aldrig koppla av från jobbet?”. Jag tror inte att vi någonsin tänkt att vi inte står ut med varandra eller att vi tröttnat. Jo, i korta stunder, men inte som något problem. Rent faktiskt så går vi inte hand i hand dygnen runt utan vi gör mycket enskilt. Vi går på olika möten, åker iväg på olika uppdrag, ibland jobbar en i Kappelshamn och en i Visby och på fritiden bowlar Roine och jag läser, fotograferar, målar, promenerar… Men vi gör förstås saker ihop också på fritiden. Skälet till att vi gör så mycket tillsammans är att vi gillar varandra.

Det här med att koppla av från jobbet – jag tycker att man får prata om vad man vill när man vill och råkar det vara jobbprat vid middagsbordet så är det okej. Det kan vara viktigt att fånga tankar och idéer när de flyger förbi. Samtidigt kan vi också sätta gränser och säga att ”nu släpper vi det här, nu är vi lediga”. Det är inte svårt. Men om vi har ett viktigt och brådskande uppdrag så är vi båda insatta i det och då behöver ingen av oss be om ursäkt för att vi plötsligt måste dyka ner i jobbet trots att det är lördag eftermiddag eller juldag… I akuta fall alltså.

När jag träffar på någon annan som jobbar tillsammans med sin livspartner så tänds en glad glimt i ögonen. Ett ögonblick av samförstånd, någon som också förstår hur roligt det är att dela en så viktig del av sitt liv med just sin livspartner. Hur tomt det skulle kännas att vara tillsammans med någon som inte var insatt i de dagliga problem och glädjeämnen som man möter. Hur svårt det skulle vara att förklara om man IGEN måste göra en insats på en mindre lämplig tid.

Jag tror inte att det är någon universallösning att jobba tillsammans med sin livspartner, det skiljer sig från fall till fall. Det finns för och nackdelar med allting. Om man långsiktigt vill jobba tillsammans så är det viktigt att man ser till att få påfyllning med energi, idéer och inspiration utanför sin lilla tvåsamhet – fast, det är ju viktigt för vilken grupp som helst. Möjligen ställer det större krav på att man reder ut eventuella konflikter och hittar bra sätt att göra det – men det är ju också viktigt för vilken relation som helst. Kanske blir vi bättre på att reda ut saker just därför att vi måste kunna vistas i samma rum mer än par som åker till var sitt jobb?

Hur som helst, det finns många förutfattade meningar om hur det är att jobba tillsammans med sin livspartner. Det som är sant är att det kan bli hur bra som helst om ni två passar att jobba och leva ihop!