Hur kommer kunskap till oss?

Igår höll jag en föreläsning på ALMI om Sociala Medier för Textil Gotland – en grupp med kvinnor som sysslar med textilt hantverk och design. Alla utom två var med på Facebook, flera hade hemsidor men sen tunnades det ut på frågan om hur många som hade blogg, twittrade eller var med på Linkedin. Kunskapen om Sociala Medier varierade alltså och det var vad jag hade förväntat mig.

Den här föreläsningen bokade de med mig dagen innan och jag hann knappt förbereda mig, men hade en Keynote som passade bra att återanvända, jag behövde bara göra ett par justeringar eftersom allt utvecklas så snabbt. Sist jag föreläste var det 750 miljoner Facebook-användare – nu är det 800 miljoner. Bara en sån’ sak… I alla fall var det mycket som behövde sägas för att ge en bild av vad Sociala Medier är och hur man som liten företagare kan använda de kanalerna i sin marknadsföring. Och det är alltid ännu mer jag skulle vilja säga när jag märker att det finns intresse och kunskapsluckor. Jag hade velat haft tid att svara bättre på vissa frågor.

När jag pratar om Sociala Medier och marknadsföring innebär det att det blir väldigt mycket prat om Facebook och i och med att de flesta i gruppen var bekanta med Facebook upplevde jag att de flesta kände till vad jag pratade om. Men så var det de där som inte var med på Facebook. Det är i deras frågor som jag förstår mer om skillnaderna i att ”kunna det här med den digitala världen och sociala medier” och att inte kunna det.

Alf Henriksson skrev i boken Teckningar & Vers:
Luckorna i minnet
Så mycket man glömt när någon frågar
och så mycket man vet när ingen frågar
och så lite man glömt att man vet
och så mycket man vet att man glömt.

Min upplevelse är ibland ”så mycket jag glömt att jag vet”…

Vad är kunskap? Hur kommer kunskapen till oss? Det är lätt att ”se” hur kunskapen kom till mig under de år jag studerade på högskola, men det mesta av vad jag kan har jag lärt mig under livet genom att vara nyfiken och aldrig sluta att ta reda på och lära mig mer. Kunskapen om den digitala världen har lustfyllt smugit sig in i mitt liv ända sedan april 1989 då den första Macintosh-datorn anlände till vårt hem. Ett par år senare började min bekantskap med internet. För fyra år sedan stiftade jag bekantskap med min första iPhone. För drygt ett år sedan trädde jag in i iPad-världen.

När jag möter personer som fortfarande inte är riktigt kompis med sin dator uppstår ibland vissa kommunikationsproblem. Särskilt när det är ont om tid – för fanns tiden skulle jag hinna förklara mycket bättre.

Jag anser mig själv vara ganska påläst om den digitala världen, men ett ämnesområde som jag undvikit är spel. När jag lyssnar på eller pratar med någon av alla de duktiga, unga spelutvecklarna på Gotland är det jag som är den som är helt vilse i deras värld. Jag förstås inte vad de pratar om. Jag kan inte deras termer. Inga klockor ringer när de nämner viktiga personer eller ”name-droppar”. Jag måste fråga om, de får visa sitt tålamod…

Jag vet att om jag skulle lyssna på de här textil-kvinnorna när de pratar om sina expertområden så skulle jag också vara vilse.

Grejen är just ”så mycket vi glömt att vi vet”. Det vi har lärt oss genom åren har smugit sig in i vår hjärna och kropp. Vi har andats in kunskapen, den har sakta sipprat in genom porerna, orden har tassat in genom våra öron och bilderna har blinkat in i våra ögon. Allt i en evig ström. Ett naturligt flöde. Vi glömmer bort att vi lärt oss därför att det sker hela tiden varje dag.

Men så står man där, framför en person som inte har just den kunskap som man själv har och då fattar man att det faktiskt är en himla massa som man lärt sig under åren.

Den här videon från i somras är egentligen reklam för en teaterpjäs, men den är också en bra påminnelse om hur absurt det här med Sociala Medier kan te sig…

[youtube]http://youtu.be/aDycZH0CA4I[/youtube]

2 kommentarer
  1. Åsa
    Åsa says:

    Hej Sören! Nja, jag är inte så sugen på att plugga organiserat. Jag har fullt upp ändå. Jag lär mig nya saker varje dag. Det finns andra saker som lockar mig mer att göra. Som att någon gång komma till skott och skriva klart en ny version av den migränbok som gavs ut 2000.

Kommentarer ej möjligt!