Apple – en självklarhet. Va?

Under snart tjugotvå år har jag varit en entusiastisk Mac-ambassadör. Envist har jag tjatat om macens alla förträffligheter och hyllat Steve Jobs och Apple. Den största delen av tiden har PC-folket härdat ut i sin tjurighet att av någon anledning fortsätta att använda stenålders-windows. Det har framstått som helt obegripligt för mig. En PC är en maskin, en mac är en kompis. PC strular och bråkar, mac hjälper dig att utföra det du vill.

En gång skrev jag till och med ett kärleksbrev till Macintosh-datorn och fick en kult-armbandsklocka av Apple. Ni fattar: jag har varit helsåld på mac och Apple från start! Det har aldrig funnits någon tvekan om vilken dator som varit bäst. Min tvekan har enbart handlat om varför folk väljer att köpa de andra dumburkarna.

Kampen för Mac och Apple har gått vidare och så lanserades iPhonen på Apple Worldwide Developers Conference i San Francisco, USA den 29 juni 2007. (På Alice sjuttonde födelsedag!) Sedan dess har inget varit sig likt. Plötsligt skulle alla ha en iPhone, även inbitna PC-användare och idag står det klart att Apple tagit över den allmänna bilden av vad en dator är. Det är Apple som sätter ribban för vad vi kan förvänta oss och andra tillverkare försöker hänga med så gott det går. Ja, det har datortillverkarna försökt göra länge, men sedan iPhonen kom och därefter iPaden har också alla tillverkare av mobiltelefoner och läsplattor fått nya krav på sig. Och hittills kommer de inte på något annat sätt än att försöka härma Apple.

Sedan Steve Jobs sjukskrev sig i förra veckan har det skrivits massor av artiklar om Apple och idag på morgonen fick jag en overklig känsla, det var något som inte stämde? Idag insåg jag att jag nästan blivit lite mätt på alla artiklar som hyllar Apple och att jag känner mig lite vilsen bland hyllningarna. Alla år som jag, Roine, Alice och alla andra Apple-fantaster runt om i världen har stått upp för Apple och predikat om alla Apples förträffligheter – är de åren slut nu? Är det vi som hör till den ”vinnande sidan”? Har ”alla” förstått nu? Kan vi slappna av? Kan vi prata om Apple och mac utan att behöva inta försvarsställning?

Jösses. Det känns faktiskt konstigt och ovant. Och nästan lite skrämmande, tänk om allt stannar av nu? Tänk om själva företaget Apple blir en mätt och pösig mastodont som inte riktigt gitter leda utvecklingen? Går det att undvika?

Jag hoppas att Apple förmår att hålla liv i sin envist utvecklande, kreativa och konstnärliga själ, för jag vill fortsätta att ”vara ihop med Apple”.

Läs gärna den här fantastiska artikeln om Apples utveckling i Wired! Eller den här välformulerade artikeln i Svenska Dagbladet.