Facebook på semestern?

Jag lyssnade just på Radio Gotland där man pratade om semester och kom in på att en del fortsätter att Facebooka på semestern. De pratade om det som att det väl var lite konstigt, eller för mycket. Fast sen när de resonerade vidare blev de mer tvekande.

Det här med att Twittra och Facebooka är ännu ett relativt nytt fenomen så det är inte konstigt om vi alla är lite osäkra på hur det ska gå till och hur vi personligen ska förhålla oss till det.

Om man Twittrar och Facebookar som privatperson tycker jag att det är helt normalt att man fortsätter även på semestern. Det är ju en social grej. Att sluta Facebooka är som att vi skulle låta bli att prata med folk vi möter bara för att det är semester.

Sen kan det förstås vara så att man ibland vill dra sig undan, vara för sig själv, slippa folk och i så fall finns det ju inget som tvingar en att rapportera på Facebook. Ibland när jag hör folk resonera om Facebook känns det nästan som att de ser Facebook som ett tvång, ungefär som att om man väl börjat så blir man sen tvungen att Facebooka titt som tätt så att man känner sig stressad.

Jag tror inte att jag någonsin känner mig stressad av Facebook. Det är bara roligt. Fast, från början när jag testade Facebook blev jag galen på alla små spel och gulliga hjärtan som folk skickade – men, det fiffiga är ju att man kan dölja allt sånt. Nu döljer jag alla konstiga grejor som jag inte vill se, men har kvar det som är kul.

Som alltid handlar det om att själv ha kontroll på sin situation. Jag bestämmer när, var och hur jag vill Facebooka. Ni hittar mig här!

1 kommentar
  1. Maria Björkman
    Maria Björkman says:

    Visst är det så! Det är en ny dimension av livet, där privata och arbetsrelationer mixas, precis som när man går på stan och träffar folk. I ena gathörnet träffar man en jobbkontakt, i nästa en barndomsvän. Vill jag inte träffas, kanske jag undviker stadspromenaden. Vill jag inte mötas på nätet, ägnar jag mig åt annat än Facebook den dagen. As simple as that!

Kommentarer ej möjligt!