Sociala medier i ropet

Just nu hålls massor av kurser i Sociala medier och det nyväckta intresset beror förstås på att det är valår. I yran med att allt fler politiker skaffar egna bloggar, får vi med många fler aktörer som också vill göra sin röst hörd. För att inte tala om alla som gått med i Facebook! Den senaste uppgiften jag hittade är att det är över 3 miljoner i Sverige som gått med i Facebook, fast den uppgiften är ett par månader gammal, så siffran är förstås ännu högre idag.

Det här är spännande och framför allt är det något ganska nytt att förhålla sig till. När jag startade min blogg Åsa Mitt i Världen sommaren 2005 var drivkraften nyfikenhet. Jag kände mig ganska förvirrad inför vad jag skulle använda min blogg till. Idag tror jag att många som startar blogg gör det därför att de känner ett tryck på sig ”att de borde”. Det gör antagligen deras förvirring ännu större än vad min var och ganska ofta märks det. Tveksamma bloggare doppar tån i bloggosfären, drar tillbaka foten och kommer sig aldrig riktigt för med att ta det stora språnget och kasta sig i med hull och hår. Resultatet blir ofta tvekande och ganska ointressanta bloggar.

Vem vill läsa bara ”din kalender” på nätet? För att det ska bli intressant måste du addera en del av din personlighet. Visa upp en ny sida. Skapa en mer vardaglig kontakt med läsaren. Annars kommer inte läsaren tillbaka. En blogg utan läsare är en sorglig blogg som ekar tomt i bloggosfären.

På Facebook kommer man ”nära” sina Facebookvänner på ett sätt som underlättar både kontakt och klavertramp. När Facebook är som bäst berikar det ditt nätverk. Du får se nya sidor av personer som du kanske bara känner ytligt, du lär känna nya personer och du har roligt. Men ganska ofta händer det att folk tränger sig på. Det krävs social kompetens för att sprida bra vibrationer på Facebook.

Några exempel på feltramp som jag råkat ut för är när en person som jag knappt känner bjuder in till chat väldigt tidigt på morgonen. En tid som jag tycker känns privat. Ett annat exempel är en person som antagligen kastat sig in i detta med sociala medier därför att det beskrivs som ännu en marknadsföringskanal – och det är det, men det är den sociala dimensionen som sätter spelreglerna. Man kan alltså inte inleda en Facebookkontakt med att lägga en webbadress till sitt företags hemsida i loggen på den andre personens Facebooksida. I loggen hos någon annan bör man lägga in något som man tror att den andre personen har glädje av, det ska andas lite omtänksamhet för att träffa rätt och man ska visa respekt.

Bland artister är Facebook populärt för att knyta kontakt med fans och andra intresserade. De kan lägga ut information om evenemang, men framför allt är det spännande att de ger små glimtar av sin vardag. I alla fall om de förstått sig på Facebook. Jag hörde om en artist som inte alls ville visa något av sin vardag, utan han lade bara ut information om spelningar, nya plattor och liknande. Hur många vill vara Facebookvän med honom och hur många kollar dagligen in hans Facebooksida? Jämför med de artister som skriver roliga statusar och håller låda med fansen i kommentarerna.

Så, för att dra nytta av de Sociala Medierna, måste man vara social. Om man bara vill informera och göra reklam är det bättre att hålla sig till en vanlig hemsida.